Du åldras inte bara med åren – utan med dina vanor

Vi pratar ofta om åldrande som om det vore något som bara händer.

Vi fyller år, får några fler grå hårstrån, kanske en rynka till runt ögonen och konstaterar att tiden går. Men under de senaste åren har forskningen börjat beskriva åldrande på ett helt annat sätt. Allt oftare skiljer man mellan kronologisk ålder – antalet år sedan du föddes – och biologisk ålder, alltså hur väl kroppen faktiskt fungerar.

Det är en viktig skillnad.

Jag träffar människor i 60-årsåldern som har en imponerande muskelmassa, god insulinkänslighet, låg inflammationsnivå och en energi som många trettioåringar skulle vara avundsjuka på. Samtidigt möter jag fyrtioåringar vars blodprover, sömn, återhämtning och metabola hälsa visar att kroppen har börjat tappa motståndskraft betydligt tidigare än man hade kunnat förvänta sig.

Det är därför jag sällan frågar mig hur gammal någon är.

Jag försöker förstå hur kroppen åldras.

För när jag analyserar blodprover eller går igenom en persons livsstil letar jag inte efter en enskild markör som avslöjar sanningen. Jag försöker se mönster.

Hur fungerar ämnesomsättningen? Hur ser inflammationsnivån ut? Finns det tecken på att kroppen behöver producera allt mer insulin för att hålla blodsockret stabilt? Hur ser sömnen ut, återhämtningen och muskelmassan?

Det är först när de pusselbitarna läggs bredvid varandra som en mer komplett bild växer fram.

Det fascinerande är att kroppen registrerar betydligt mer än vi själva gör.

Den påverkas inte bara av vad vi äter eller hur ofta vi tränar. Den svarar på hur vi sover, hur mycket vi rör oss under en vanlig arbetsdag, hur vi hanterar stress, om vi vistas i dagsljus och hur väl vårt mikrobiom fungerar. Varje dag skickar vi tusentals biologiska signaler till kroppen, och över tid blir de signalerna en del av vårt biologiska åldrande.

Det är också därför jag tycker att begreppet healthy ageing är betydligt mer intressant än anti-ageing.

Vi kan inte stoppa tiden. Men vi kan påverka hur väl kroppen fungerar medan tiden går.

Det är en betydligt mer hoppfull utgångspunkt – och dessutom den som har starkast stöd i forskningen.

Jag tror att vi ibland pratar om precisionsnutrition på fel sätt

När människor hör ordet precisionsnutrition tänker många att framtiden handlar om att alla kommer få helt olika kostråd utifrån sitt DNA.

Jag är inte säker på att det är där den stora förändringen kommer att ske.

Tvärtom.

Jag tror att vi redan idag vet förvånansvärt mycket om vilka kostmönster som generellt gynnar människans hälsa. Forskningen pekar ganska samstämmigt mot ett högt intag av växtbaserade livsmedel, tillräckligt med protein, fiberrik mat, baljväxter, nötter, frön och ett mycket begränsat intag av ultraprocessade livsmedel. Detsamma gäller mycket av forskningen kring mikrobiomet, där en varierad och fiberrik kost konsekvent kopplas till en mer resilient tarmflora.

Problemet är sällan att vi saknar kunskap. Problemet är att väldigt få faktiskt följer de råd vi redan har.

Samtidigt betyder inte det att alla reagerar likadant på samma kost.

Det är här precisionsnutrition blir intressant.

Jag tror inte att framtiden framför allt handlar om att hitta tusen olika dieter. Jag tror att den handlar om att förstå människans fysiologi. Två personer kan äta samma måltid men få olika biologiska svar beroende på sin insulinkänslighet, sitt mikrobiom, sin muskelmassa, sina gener, sin sömn eller sin stressnivå.

Maten är densamma.

Men kroppen som tar emot den är inte densamma.

Det är därför jag tror att framtidens nutrition kommer att handla mindre om att uppfinna nya kostfilosofier och mer om att förstå människan framför oss. Nutrigenetik hjälper oss att förstå hur genetiska variationer kan påverka våra svar på näringsämnen, medan nutrigenomik undersöker hur kost och livsstil kan påverka genuttrycket. Forskningen utvecklas snabbt, men mycket återstår innan dessa områden kan användas brett i klinisk vardag.

Kanske är den mest kontroversiella tanken av alla därför denna:

Vi behöver sannolikt inte fler dieter.

Vi behöver bli betydligt bättre på att följa de grundläggande livsstilsprinciper som redan har starkt vetenskapligt stöd – och samtidigt bli bättre på att förstå varför två människor kan svara olika på exakt samma livsstil.